Sverige ligger ofta i framkant med tekniska innovationer. Det gäller inte minst datortekniska prylar. Just nu finns en starkt växande trend av biohacking, dvs. man hackar sin egen kropp med diverse tekniska prylar såsom mikrochip för att låsa upp dörrar, genomföra betalningar eller som här, komma igenom säkerhetskontrollen på en flygplats.

Se videon med Andreas Sjöström nedan:

Under förra året genomförde ett svenskt kontor ett försök med mikrochipimplantat. Där kunde de som injecerade ett mikrochip i sin hand låsa upp dörrar, använda skrivaren mm. Bekvämt kan tyckas. Planen är att samtliga som jobbar på kontoret skall få ta del av ”erbjudandet”.

När man läser hur de som genomgått försöken kände sig så låter det nästan som om de varit med om en andlig upplevelse. De är förvånade över den härliga känsla som infann sig över att de kunde göra sådant ”med sin egen kropp”. De flesta av de som en gång injecerat ett chip vill inte ta ut det igen. Det är ganska talande i sig. Det blir som en del av kroppen och ger andliga kickar när man använder det. Den Jag-centrerade människan växer till och vi tar ett steg närmare mot de gudar vi önskar bli. Tyvärr är det bara en illusion och ännu ett bedrägeri från satan som vill få oss så oberoende av Gud som möjligt.

Huruvida injecerade mikrochip, elektroniska tatueringar eller något annat blir det slutliga märket som är omtalat i Bibeln, det får framtiden utvisa. I kommentarsfältet på Youtube försvarar sig Andreas med att detta RFID-Implantat inte är vilddjurets märke. Naturligtvis har han helt rätt men frågan är varför man skulle vilja leda utvecklingen på detta plan? Varför tillvänja oss vid teknik som i förlängningen kommer innebära total kontroll över oss människor?

Borde vi inte snarare gå åt andra hållet när vi ser vad som händer? Göra oss av med mobilen, använda kontanter och tro på varandra istället för att tro på kontroll som den slutliga lösningen på våra problem?

Avslutar med Filipperbrevet 3:18-19

Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.

Kommentera gärna med dina tankar kring det här!